Om nu bara inte Sternelius har några fler överraskningar blir vi klara i dag, tänkte Carl Larsson Sparre när han och ledamöterna samlades på fredagsmorgonen.

Man hade nu bara att kalla in de anklagade, presentera åtalspunkterna och få ett erkännande. Eller inte.
Det borde vara klart på några timmar och sen skulle han se till att alla tolv- och länsmän som inte var närvarande blev ordentligt kallade tills nästa morgon, då man skulle konferera om domarna.

Själv planerade Sparre att ta sig hem till Holm, så snart det gick, och ägna resten av dagen och hela kvällen till att fundera över hur hans röst skulle falla.

Men först var det de anklagade:
Sigrid Eriksdotter var först ut, som vanligt, och hon nekade till alla anklagelser, som vanligt.
-Visst var det så, frågade pastor Watz, att för lång tid sedan kom den onde till dig i ett svins skepnad och frestade dig med guld? Och du hade "blefwen förskrächt och råkat uthj samwetzqwaal". Visst var det så?
-Nej det kan jag inte minnas, svarade Sigrid försiktigt.
Men då påminde kaplanen i Djuped, herr Erik, henne om hur hon bekänt det för honom för länge sedan och hon medgav att det kanske har hänt, ändå, fast hon inte kan minnas det.

Men hur än rätten försökte få henne till bekännelse och bättring hjälpte det inte: Sigrid bara nekade och "eij häller fällte hon någen tåhr" vilket tas för intäkt att man står i förbund med djävulen, enligt gammal sed i trolldomsmål.

Så var det flickan Anna, som skulle erkänna att hon fått lärpeng och gömt den under logen. Men hon nekade.
-Men Britta Olofsdotter i Utnäs vittnade ju om hur du letade efter lärpengen men inte hittade den. Stämmer det inte? röt rådman Gris.
-Jo det stämmer, svarade flickan och tittade ner i golvet. Men...
-Och stämmer det inte att hon lovade dig att få låna fina kläder till kyrkan, om du bekände? fortsatte rådmannen.
-Ja...
-Och då sa du att det är fel att ljuga och Britta svarade att du inte skulle det. Och likväl gick du och letade efter lärpengen! Stämmer det inte?
-Jo, svarade den nu vettskrämda flickan. Men jag hittade ingenting...
-Tack det är bra. Sätt dig! sa Sparre till henne.

-Hustru Sara Israelsdotter i Utnäs, domderade kyrkoherde Sternelius. Erkänner du dig skyldig till att ha fört gossarna Jonas Persson, Nils Mauritsson och Olof Danielsson samt Per Olofssons tre små barn till Blåkulla?
Sara svarade helt kort att hon hade ingenting att bekänna.


Läs fortsättningen:  Nästa sida