När rannsakningen i september 1674 var avklarad kunde inte kyrkoherde Sternelius och kaplan Djupaedius slå sig till ro: De satte genast igång med att samla nya vittnesmål, både från gamla och nya vittnen. Det vill säga nästan bara barn.
Och redan efter två månaders efterforskningar kunde den gode pastorn, i november, skriva till Kungliga Majestätet och begära en ny rannsakning snarast möjligt.
Listan över anklagade var 60 namn lång (och vittnena var fler än dubbelt så många) och tydligen imponerades majestätet: Den 7 december 1674 beslutades att en förberedande rannsakning skulle inledas den 8 januari 1675.

De förberedande rannsakningarna var till för att Trolldomskommissionen skulle ha alla fakta och underlag för att enkelt kunna besluta om påföljder och inte behöva hålla långa förhör med anklagade och vittnen.
Det var praktiskt, eftersom rannsakningarna var många och drog ut på tiden och man var till och med tvungen att dela kommissionen i två, den Norra och den Södra Trolldomskommissionen, vid nyår 1675.

Den Norra kommissionen leddes av assessor Jöns Classon Wallvik (som var med i den förra kommissionen) och den Södra av Johan Axehiälm.
Fortfarande skulle Carl Larsson Sparre vara den som, för båda kommissionerna, beslutade om dödsdomarnas genomförande eller ej. Vilket ju senare, i Torsåker och trots den kungliga ordern, visade sig bara vara vad han trodde.
Därför börjar han upplösa kommissionerna vilket blir helt genomfört i juni 1675.

Till att leda rannsakningen i Boteå utsågs lagläsaren i södra Ångermanland Johan Hambraeus.
Han hade redan genomfört liknande förberedande rannsakningar runt om i Ångermanland: I Torsåker gäld i oktober 1674 och därefter i Gudmundrå tingslag i november.
Efter Boteå ledde han 1675 förberedande rannsakningar också i Norra och Skog socknar i mars, i Nordingrå i maj samt i både Vibyggerå och Ullånger i juni 1675.

Förhören av vittnena - barnen - var många och enformiga. De allra flesta gjorde nästan identiska utsagor om de flesta anklagade: De hade dansat, ätit, druckit och bolat med Djävulen när de setts i Blåkulla. De flesta hade även någon form av syssla, som t ex att baka eller duka festbordet.
Dessa vittnesmål är legio och i protokollet förekommer frasen "ätit, dantzat etz." för hela grupper av vittnen. Till och med protokollföraren tyckte det blev för ensidigt att skriva hela vittnesmålet varje gång för varje vittne!

---

Den här andra delen av serien bygger uteslutande på protokollet från den förberedande rannsakningen eftersom kommissionens protokoll tycks vara förlorade.
Vi kan emellertid vara säkra på att kommissionen verkligen tog beslut i skuldfrågan, åtminstone för en anklagad, eftersom en anteckning i protokollet anger att en person blivit dömd till döden och avrättad.
Inga andra domar finns antecknade men ett antal anklagade måste i alla fall ha undsluppit dödsdom eftersom de, dessvärre, åter blir anklagade i juni.

Protokollet innehåller nästan bara summariskt nedtecknade vittnesmål; om de anklagade sägs mest att de inte erkänner (men ofta utan att anklagelserna anges) och därför kallas vittnena.
Ett antal anklagade erkänner faktiskt under rannsakningen men vi ska hålla i minnet att kungen givit Sparre anvisningar som officiellt gör det möjligt att använda tortyr för att få fram bekännelser ¹, vilket faktiskt - således in-offficiellt - använts hela tiden: Handklovar (se Ordförklaringar) nämns flera gånger i protokollen från rannsakningarna i Boteå.
Minst en anklagad blev till och med satt i stock samtidigt som hon fick handklovar!

Eftersom både antalet anklagade och vittnen emot dem (i vissa fall 20 eller fler!) är så stort och så mycket bara är summariskt nedtecknat, har jag valt att skriva den här delen mer som en sammanställning eller genomgång, anklagad för anklagad, än som en berättelse.

Något som kan vara intressant är att jämföra barnens detaljerade vittnesmål. Det underlättas av att uppställningen är "standardiserad" och, till skillnad från protokollet, listar vittnesmålens olika delar i - så långt det är möjligt - en och samma ordning.
Dessa vittnesmål listas också i samma ordning de kommer i protokollet.
Därefter kommer namnen på de som bara vittnar, helt eller delvis, att den anklagade har dansat, ätit, druckit, bolat med Djävulen under bordet och sågat på kedjan han var bunden med.
Efter den listan följer de vittnesmål som är detaljerade men inte följer den gängse mallen, oftast från vuxna.

---

Protokollet inleds:
"Anno 1675 den 8 januarij begyntes at ransaakas öfr truldomswäsendhett uthj Boteå giäldh effter hr exell:s högwälborne hr gouverneurens och Kongl: Commissorialrättens befallningh, aff dato d: 7 xbris sidstlidne.
Närwarandes: pastor loci, wyrdige m. Nicolaus Sternelius och dhe 12 edsworne i nämbden, nembl:

Lars Persson i Sånga		Nils Mikaelsson i Sunnersta
Israel Israelsson i Solum		Nils Markusson i Lännäs
Per Olofsson i Grillom		Per Olofsson i Frök
Israel Mauritzsson i Hurjom		Jon Hansson i Golva
Nils Persson i Törsta		Nils Olofsson i Utnäs
Erik Jakobsson i Lo		Nils Davidsson i Sångal"

---

Jag har delat upp de anklagade efter vilken socken de bor i (Boteå, Styrnäs, Sånga eller Överlännäs) men annars i den ordning de kommer i protokollet.
Varje "socken" avslutas med tabeller över anklagade och vittnen.

/H


Direkt länk till  Den Andra Processen: ANKLAGADE FRÅN BOTEÅ SOCKEN

Fotnoter:
1. KM t. Sparre 13.1.1675. RR:
..//..Allt skall göras för att få fram bekännelser. Medel kan i sista hand tillgripas, varigenom "de måge (dock utan anseende åt ordinarie och i andra land bruklig tortyr, den vi hålla betänklig) få någon plåga förut, och således känna en smak av den pina som de hava i helvetet att förvänta, i fall de framhärda i sin obotfärdighet och utan bekännelser gå i döden."..//..
Ur Trolldomsprocesserna i Sverige, B. Ankarloo, 1971.