"Anno 1675 den 30 juni, tå för nedanskrefne ordsak skull, hölts ransakning i Sundby länsmansgård i Boteå giäld och Ångermanland.

Närwarandes prosten och kyrkoherden, ärewördige magister, Nils Sternelius, med wanlig häradznämnd."


Sigrid som är 13 år gammal och dotter till Nils Markusson i Lännäs har blivit förd till Blåkulla varje natt, en gång vardera av fyra stycken trollpackor:
Nils Danielssons i Valla hustru Malin, hennes dotter pigan Annika, gamla pigan Kerstin i Lännäs och Markus Månssons i Lännäs hustru Karin.

Sigrid tillstod att hon i februari månad blev tillfrågad av sin mor vilken sorts mat de får i Blåkulla och att hon skulle föra hem lite. Flickan vägrade emellertid eftersom hon inte tordes göra något sådant.
Senare fattade modern beslutet, tillsammans med flickan, att när hon en kväll skulle gå till sängs var hon iklädd "sin kiortel, uti hwilkens kiortelsäck hon lade ett armkläde". Hon la sig sedan att sova med de andra barnen.

Varken senare på kvällen, under natten eller tidigt på morgonen lämnade hon rummet och när hon steg upp på morgonen frågade modern henne om gästabudsmaten.
Då tog flickan fram armklädet och de fann där en svinlort. I Blåkulla hade det enligt flickan Sigrid varit ett stycke välsmakande ost som hon hade fått av gamla pigan Kerstin i Lännäs och ätit av.

Sigrid nekade till att ha varit ur sin säng på hela natten, undantaget Blåkullafärden, och likaså nekade hon till att ha tagit svinlorten någon annan stans eller fått den av någon. Hon tillstod att hon fått den av pigan Kerstin i Blåkulla att äta.
Och då hon hade ätit en bit hade hon knutit in resten i armklädet och tagit med hem. Hennes mor Judit Persdotter (som inte var närvarande vid rannsakningen) hade sett det och hennes far Nils Markusson hade både hört och sett det och "uppå sin tolfmans ed witnade".

När händelsen med Sigrid blivit känd hade Karin Jonsdotter, 26 år, i Sunnersta (hustru Sara Kroks piga) tyckt att det var märkligt och därför frågat dotterdottern i gården, Margareta Håkansdotter, 9 år, och likaså Ingrid Johansdotter, 7 år, i Stöndar om de också fick mat (Karin visste att de båda flickorna blev förda till Blåkulla av annat trollpack).
Och då de båda flickorna svarade jakande begärde hon att de skulle ta med sig mat hem.

Flickorna ursäktade sig med att de inte hade något att ta maten i, tydligen helt obekanta med vad som utspelat sig hos Nils Markusson. Nästa natt när de gick till sängs arrangerade Karin det hela på samma sätt som Sigrids mor gjort och bad flickorna att ta med sig lite av gästabudsmaten som vankas i Blåkulla, i kjortelsäckarna. Därefter la sig flickorna att sova ensamma i en kammare som bara hade anknytning till matstugan och köket och alla dörrar var stängda.
De kunde alltså inte komma ut, utom till Blåkulla.

På morgonen, då de stigit upp, frågade Karin Jonsdotter dem om maten och då "framwiste Margareta, med gunst, tillsäjandes, en färsk träck af swin" som verkade avslagen i ena änden. Hon erkände att hon ätit av den i Blåkulla.
Ingrid visade fram en hundlort och då de blev tillfrågade vad det hade varit för mat i Blåkulla svarade de båda att det var söt-ost.

Pigan Karin lät genast sin matmor Sara Krok veta allt om vad som skett och hon vittnade också och betygade det för rätten. Pigan Karin stadfäste sitt vittnesmål med edgång och de båda flickorna tillstod och bekände, var för sig, att det var sant.

"Attesteras med vice häradzhöfdingens underskrift och sokenens signete, actum ut supra, på häradzrättens wägnar, Johan Andersson Hambraeus."

---

Jöns Hornaeus' reflektion över denna del av protokollet:

Denna händelse har jag ofta hört berättas som ett ovedersägligt bevis på att barnen rent fysiskt förs till Blåkulla.
Men jag kan inte se att det på något sätt stärker inbillningen om andra drömmar "så framt man eij will neka att Satan, som en wäl öfwat taskspelare, må kunna practicera en swinlort i en näsduk" både när man är vaken och i synnerhet när man sover.

Att den hedersamme prosten Sternelius inte kunde finna sig i detta, finner jag inte så konstigt; hans nit skulle aldrig tillåta det.
Det var också orsaken till att den salige mannen lät täppa till den snart över hela Europa, för sin makalösa kraft, kända hälsobrunnen i Sånga eftersom han aldrig hört eller ville tro att enbart källvattnet kunde vara verksamt utan vidskepelse - att så många hundra människor med de svåraste sjukdomar blivit hjälpta av en kur på några veckor.


Nästa sida:  Hustru Britta i Törsta