Foto: (Ur Läns­mu­seet Väs­ter­norr­lands bil­dar­kiv)

Silverskiva med ingraverad fågelbild från Djupedsskatten.

Av Sigge Bodin och Kerstin Sjögenbo

Forngravar och gravfält är vanligast i Ådalsbygden efter älvsträckan mellan Styrnäs och Torsåker och vidare upp till Sollefteå.
De stora gravfälten i Holm och Björkå är välkända. De två största silverskatterna, både till antalet och till mängden mynt, ligger med bara tre kilometers avstånd ifrån varandra. Djupedsskatten är på 1,7 kilo och Undromsskatten på 2 kilo.
Det finns två vikingagravar på Kläppen, vid Klippgården, och fem stycken på Allstahugberget. Ytterligare några finns på Prästbordet.

Ångermanlands största silverskatt, Undromsskatten, hittades den 9 november 1846 på Klippgården. Det var inhysemannen Pehr Bostedt som denna höstdag, när han grävde bort gödsel under ett undanflyttat fähus, såg att det blänkte till nere i jorden.
Fram i ljuset kom mängder av silver, avklippta bitar, mynt och smycken. Alltsammans inlöstes och finns nu på Historiska museet.
Det förnämsta smycket, en silverarmring, "ett av vårt lands skönaste silversmiden från vikingatid" finns nu i Guldrummet på museet. Bostedt erhöll för sitt fynd 201 riksdaler vilket för honom motsvarade ungefär en årslön.

Foto: Björn Allard

Gravfältet vid Holm, hög nr 2. Röset från NO.

Rika gravfynd har gjorts vid utgrävningar i Holm och Björkå och även i Para. Bland de vikingatida gravarna finns en hög som är 18 meter i diameter. Den innehöll vid utgrävningarna en skelettgrav och två brandgravar.
Här påträffades en järnkniv med silvertrådslindat skaft, en ornerad benkam, en hornsked, en spelbricka av ben och ett hängsmycke i form av en genomborrad djurtand.
Brandgravarna uppfördes över vuxna personer och i en av dessa fanns även ben av hund och får, eller get.

Den här typen av skelettkammargrav är mycket sällsynt i Sverige, med ett undantag, Birka i Mälaren. Det som ytterligare gör att den här graven avviker från majoriteten av andra kammargravar är att den uppfördes över en kvinna.
I en annan storhög, som kan dateras till folkvandringstid, har påträffats glasbägare och björnfällar vilket indikerar hög social status. Det är enda gången glasbägare påträffats så här långt norrut*.

Vikingatida silverskatter och kammargravar vittnar om vida kontakter med södra Östersjöområdet. Läget vid Ångermanälven innebär samtidigt att kontakter har förekommit västerut.

Foto: Maria Lin­de­berg

Ett litet bronsföremål med rester av textil. Från en kammargrav i Björkåbruk.

Gravfynden i Para är brandgravar från folkvandringstid. Här har man bland mycket annat funnit en spiralguldring och en guldförgylld armring. I en grav som dateras till 600-talet har man funnit en man som tros ha varit mellan 20 och 40 år.
Vid bränningen på bålet ska han ha varit klädd i långbyxor, ett slags tunika och förmodligen en mantel. Ben efter björnklor talar för att han legat på ett skinn. Många djur hade följt med mannen på bålet.

Mer om vår kulturhistoria finns att läsa i boken Stora Ådalen och i Botebladets höstnummer 2008 och vinternummer 2009/2010.
(Hämta tidningarna från Botebladets sida)

Till gravfältet vid Holm svänger man in från väg 335 vid Holms gård - skyltar visar vägen.

En vägbeskrivning till gravfältet i Björkå finns under Vägbeskrivningar: Biblioteket och gravfältet.

*) Se även artikeln om Holm här i Kulturlagret: Holm i Överlännäs

(Redigerad 2015-09-15: Uppdaterade länkarna / E Hoppe)