Bild: Evald Waldemar Hansen (Svenska Fa­milj-Jour­na­len 1873)

Diplomaten Johan Adler Salvius.

Johan Salvius (1590-1652) var bördig från Boteå och sonson till bonden Pål Högsson i Kalknäs. Han studerade i Strängnäs och Uppsala och reste 1612 utomlands för att studera vid olika universitet. Han läste medicin och senare juridik och blev så småningom jur. doktor. Det visade sig att han hade valt sin levnadsbana klokt.

Johan Salvius utnämndes till riksråd, diplomat och friherre. Han adlades 1629 med namnet Adler Salvius. Han tjänade Gustav II Adolf i många diplomatiska uppdrag i Polen och Tyskland dit han åtföljde kungen. Han var jämte Axel Oxenstiernas son Johan Sveriges representant vid Westfaliska fredskongressen 1648 varigenom 30-åriga kriget avslutades.

Johan Adler Salvius lär ska ha varit en av de skickligaste diplomater vårt land har haft samtidigt som har var en mästare i intrigens konst. Han glömde inte gärna sin egen fördel eller sin väl stora fåfänga. Den sistnämnda egenskapen förenade han med en undfallenhet i sina framträdanden som för omgivningen utgjorde en påminnelse om att han dock var en uppkomling. Trots dessa mindre sympatiska drag frånkände inte ens hans motståndare honom hans goda kvaliteter.

Redan innan han nått befordran tryggade han sin ekonomi genom att 1620 gifta sig med den 30 år äldre guldsmedsänkan Margarete Persdotter. Han blev en av Sveriges rikaste män. Men änkan överlevde honom. Till minne av maken skänkte hon en ytterst dyrbar altaruppsats i ebenholst och silver, samt ett mindre sidoaltare med statyer av de båda till Storkyrkan i Stockholm där han ligger begravd.

Efter änkans död uppstod en process mellan hennes barn och kusinerna från Boteå. Den varade i 100 år. Resultatet är okänt, men känner några Boteåbor med sig att ha fått del av arvet så är de bara att gratulera.